Det började ganska bra, i ungefär en vecka. Sen skadade jag mig. Sen surade jag i en vecka. Sen fixade jag vår trainer till cykeln. Sen gick det ganska bra igen. Jag fortsatte min träningsplan fast med cykel istället för löpning och upptäckte att jag faktiskt tyckte det var ganska kul att cykla på trainern. Det var kallt i uterummet, ibland nedåt 15 minusgrader, men jag vill tro att det byggde lite pannben. Och sen hade jag ju köket bara fyra steg bakom mig så det kändes ganska bra ändå. Och tack vare att jag kunde jobba en del hemifrån jag lyckades bygga en schysst rutin med fem träningspass i veckan och höll det bra i knappt fem veckor.

Sen fick jag covid. Det var rätt förödande för träningen, det får man ju säga, trots att jag fick det ganska snällt. Hade hög feber och ont i halsen fredag kväll till söndag kväll ungefär men sen var jag helt utslagen och i princip sängliggande i två veckor till. Tack och lov fanns det både cykelcross och landsvägscykling att titta på, annars hade jag nog blivit galen. För nog hade jag blivit lite biten igen, cykla är ju väldigt roligt.

Efter covid satte jag igång lite försiktigt igen, läste noga på vad man ska tänka på och väntade ett par dagar extra. Det var en otroligt märklig känsla, kroppen hade massor med energi och presterade enormt bra medan jag kände mig matt, trött och håglös i huvudet. Inte nåt jag är supersugen på att prova igen faktiskt. Men återstarten gick bra och de där veckorna innan hade faktiskt gett mig en bra rutin. Och med lite god optimism började ju utesäsongen igen i mitten på mars (jo, jag har vinterkläder för cykling också men nånting säger mig att det inte hade hjälpt mig bygga upp en bra träningsrutin, dock en bra ursäktsbank). Med bara sex veckor kvar till att det var dags att uppfylla mitt löfte började det bli dags att få in lite löpning i träningen igen. Jag bytte varannat pass på cykel mot löpning och såg till att alla löppass var i skogen (eller åtminstone inte på asfalt) och i mycket lugnt tempo. Så började jag så smått förbereda mig för min längsta löptur någonsin (dittills): Skåneleden del 1.

Sommaren 2021 var ju fantastisk. Eller var det bara jag? Jag försökte mig på att cykla 20 mil för första gången på årets varmaste dag (dittills i alla fall, tror att det kanske blev nån dag som var varmare efter den sen) och sen utforskade jag nästan hela nordvästskåne samt delar av centrala Skåne på cykel (och ibland till fots). Och den extremt morgontrötte Gustaf från förr skulle nog bara skaka på huvudet och titta konstigt på mig när jag säger att det är nåt magiskt med att gå upp tidigt en lördagmorgon och ge sig ut på en lång cykeltur. Eller löptur för den delen (det var jag dock inte riktigt redo för under sommaren).