Efter att jag anmälde mig till Tjörnarparen har jag jobbat med att försöka styra över träningen från cykling till löpning utan att skada mig. Och här dyker det upp en härlig tvåsamhet i mitt huvud. Ena delen säger “Det är bara att köra, du kan det här!” och andra delen säger “Ta det lugnt så att du inte skadar dig”. Tidigare i mitt liv har jag alltid lyssnat på den första rösten, kört på med tuffa intervaller och ligga precis på övre gränsen av vad jag bestämt att jag ska göra. Om jag t.ex. ska köra ett pass i zon 2 så har jag alltid legat på gränsen till zon 3. Fortfarande i zon 2 men alltid på gränsen. Och kör jag intervaller ligger jag alltid lite högre än vad jag har planerat. Men i vintras när jag (än en gång) skadade mig tog jag lite tid att läsa på om bästa sättet att träna på. Eller åtminstone vad som rekommenderas nu.